~~
Droppar faller
ett och ett nedåt
hoppar över vätskefylld pöl
ritad ring omfamnar den lilla flickan
som stannar inom
hemligheter skapar slutet rum
ensam är starkare än alla andra talande
ett eget landskap ovan där
det ekar mönster av förtryckande känslor
förstummad lyssnar liten
efter glömd ömhet
frysta vindar kyler späd kropp till is
frostskadade känslor tinar
inte med tröstens ord
exp. exp. svd. svd. svd. svd. dn. dn. afton. exp. exp. exp.
~
Läs även andra bloggares tankar om barn, barndom, kränkning, bris, tårar, ensamhet, poesi, dikt
0 kommentarer:
Skicka en kommentar